så.. var börjar man...

jag vet att många har förstått att det har hänt lite saker i mitt liv den senaste tiden, det senaste året egentligen.

några vet mycket, några vet lite och några vet ingenting.

jag kommer att berätta lite för jag känner att det ändå är en del frågetecken som cirkulerar runt.

ända sen cissi dog har inte livet varit sig själv... 

jag hade en partner som i min upplevelse inte riktigt kunde handskas med det och tyvärr drack en hel del vilket inte var så roligt för mig o mina barn då vi har en pappa/morfar som är alkoholist. 

alkohol kan göra hemska saker med en människa och det var inte roligt här hemma. 

mer än så tänker jag i nuläget inte gå in på här. 

men det har varit tungt och jobbigt och jag har inte velat vara hemma o aurora har låst in sig på sitt rum. 

elaka saker sades men fick nog den dagen då både jag o aurora fick höra att vi var feta.

säger man så?

dagen efter eller två dagar efter det så var han borta... inte ett ord... bara brev som låg gömda under soffbordet... 

jag försökte kontakta honom, men inga svar...

en vecka efter det fick jag ett meddelande att han tänkte komma dagen efter...

nej tack.... det får vara, jag vill inte ha hit honom.

jag hade under den veckan fått meddelanden av några ex till honom som talade om det ena och det andra... nu önskar jag att jag fått höra det tidigare...

jag kände mig iaf inte säker i mitt hem, satte upp en kedja på insidan av dörren då han fortfarande hade nyckel. 

sara kom hit, höll mig sällskap, jag kände mig säker.

hon fick mig att skratta och må bra igen efter så lång tid av ledsamhet, ilska och sorg.

iaf.... som aurora säger "the one who should not be called by his name" skulle egentligen hämta sina saker idag, den 1 januari men fick helt plötsligt nycklarna innan så passade på att hämta sina saker när jag var i dalarna och hämtade bella, en slump? tror inte det...

jag vill inte träffa honom igen, jag är trött på ett elakt beteende och jag vill inte ha mer skällsord kastat efter mig. (kan komma med en hel lista på olämpliga saker som jag fått höra) aurora vill inte träffa honom, det har kommit fram under möten med kurator att hon varit rädd. bella är rädd efter beteendet han hade på nyår när hon blev hysteriskt rädd för raketer...

men iaf nu är jag ur det och jag kunde inte vara lyckligare för nu har jag en person vid min sida som lyfter mig istället för att trycka ner mig...

vem är sara undrar ni?

jag har känt sara i 6 år ungefär, vi började prata runt midsommar 2013. vi har varit internetkompisar, vi har skypat, messat, pratat massor.... i perioder får jag ju säga...

men vi har inte träffats förrän nu i höstas. vi har alltid bott så långt ifrån varandra, men nu flyttade hon till uddevalla och klart vi skulle träffas och hänga. 

det har blivit flera kaffedejter på stan och sena kvällar med mkt prat. 

ur denna vänskapen så hände det ngt...

en trygghet, en djupare vänskap (sara vet allt om mig... tom sånt som inte carro vet.... förlåt bästis), en attraktion (som iof alltid varit där), en djup kärlek växte fram och det är helt underbart. 

med sara kan jag skratta och gråta om jag så vill. vi pratar och kramas mkt. 

jag äter och mår bra.. jag behöver inte ändra på min kropp för henne, för hon tycker om den precis som den är, är det inte underbart? sen lagar hon underbart god mat och använder riktig grädde och riktigt smör hahaha

jag ville iaf bara berätta lite om vad som hänt och vad som händer och att nu mår jag bra och jag är väldigt lycklig